Byte av blogg.

Byter blogg till http://www.klockwork.nu/.

Måndag, Snöstorm, Oboy-injektioner och vita katter.

Måndag.. jävla måndags-helvete..
Blir väckt av en panik-drabbad Faster som ringer och behöver hjälp med sin hemsida som strular.. Snabbt som fan(ungefär 25minuter senare) sitter jag vid datorn och går igenom hennes nya källkod hon stolt gjort förändringar i(Typ bytt ut vissa objekt här och var)..
En 10 minuter senare är första problemet löst och det andra kvarstår, jag inser att den javascript hon vill använda är föråldrad då den var skapad för netscape 2.0, för er som inte vet vad det innebär uppmanar jag er om att ge fan i att prata med mig tills ni öppnat Google och läst på lite historia, speciellt om ni använder Firefox.

Klockan blir närmare eftermiddagen..
Man ringer till mamma och snackar lite skit om sin lillebror som alltid, det fanskapet borde läggas in / fraktas iväg fortare än vad ett flygplan skapad av människan kan flyga innan jag får spader på honom, helt seriöst.
Man sätter sig ner vid datorn igen, börjar göra sig i ordning för att gå iväg och handla, Snigelhelvetet loggar in och börjar prata, man skjuter upp inhandlingen med dryga 1½ timme enbart för att upptäcka att det är en JÄVLA SNÖSTORM UTOMHUS - helvetes jävla skit, men jag går ut i vilket fall, knäpper luvan och ser ut som Kenny i South Park, tar en tur på stan medans jag ändå håller på och går, eller ja, går och går, snubblar fram då vänsterben är helt åt helvete av någon rolig anledning som på Svenska kallas Boouvliing(Uttal kan ändras beroende på dialektala Talfel så som Göteborgska eller Skånska), och som om det inte vore nog har höger-underarm börjat göra lite halv ont också..

Men men, Jag fick min mjölk efter mycket om och tårar av smärta..
Så nu sitter jag här med 1½ liter mjölk till och sveper i mig varm Oboy, tror jag är uppe i något runt 5 liter sen förra måndagen, nej jag överdoserar inte, mitt kalcium behov är högt. *nickar*
Funderar på att göra en till kopp nu då den förra tog slut lagom till att jag började skriva det här inlägget.. men är lite osäker..

OCH, För alla de som bryr sig om min inneboende..
Stinkie mår fin fint, han har börjat växa och är ganska tung nu, skriker som alltid, bits desto mer och anser att världen är hans lekplats, pfft - Jag delar inte lekplats med någon oavsett hur små dom än är.. Tanken att operera bort hans klor och stämband har dock slagit mig ett flertal gånger mitt i natten när jag har en klo i hårbotten och en katt som skriker i örat..

Det var måndags-rapporten för den här gången, FAR ÅT HELVETE MED ER JÄVLA SNÖFOLK >:(

Förvirringen trappas upp ännu en gång...

Igen sitter jag här helt galet förvirrad på grund av dig - Vad har jag gjort för att förtjäna det här egentligen? Tala gärna om det då jag själv inte förstår vad jag kunnat göra för att förtjäna detta..
Varje gång jag ser dig eller kommer nära får jag rysningar i ryggraden för jag vet att något kommer gå fel någonstans och jag vill inte vara den som får ta skulden för det även om jag vet att det är så det kommer bli - Ingen annan lär ju göra det eller hur?

Varför blir det så här varje gång det verkar gå så bra? Förklara gärna det för mig så jag inte måste gå omkring förundrar och förvirrad, jag klarar inte av det mer..

Varför gör du så här emot mig?







Jävla Tvättstuga >:(

...

Har suttit och bara stirrat på den här tomma rutan där det ska skrivas en massa text i över 20minuter nu och hoppats på att en början och de ord jag vill få ut skulle dyka upp av sig själv, men sån magi verkar enbart finnas i sagor och fantasi..

Du söker en tröst jag inte kan ge som det är just nu, du söker en tillit jag inte kan ge, du säger att jag är det naturliga valet att luta sig emot - att du litar på mig och därför blir det så.
Är det verkligen allt...? Det naturliga valet att luta sig åt någon man träffat 5-6 gånger?
Jag har varit ärlig och öppen emot dig, något enbart ett fåtal personer har fått äran att utstå - men till vilken nytta?
Så länge du själv inte vet vad du vill, varför vill du veta vad jag vill?
Jag vet redan vad jag vill, men så länge du inte vet kommer intet förtäljas, det stannar i mitt huvud och delas enbart med de som verkligen förtjänat den tilliten att få veta det.

Om det hela är ett spel för dig - att du inte tror jag är beredd på att göra det jag sagt att jag kommer göra och du därför testar mina gränser så är jag rädd att du kommer bli besviken, Jag kan tyvärr spelet allt för väl.
Jag är nog den sista du skulle vilja spela ett spel med dock - tror du mig inte finns det andra som kan intyga det av erfarenhet, både att jag menar allvar och kan reglerna.

Om inte för mig - gör dig själv tjänsten och tänk efter vad du själv vill, Jag har som sagt redan bestämt mig.

Så man har försökt..

Och försökt, men till ingen nytta..
Och nu sitter man här, smått överkörd av en skördetröska, sliten i bitar och allmänt till-tuffsad av själv och ens inkapabla förmåga att bestämma sig för vad man vill.

Jag har gång på gång försökt hitta vad jag egentligen vill, med och utan hjälp från de jag litar på men det hela slutar i att jag måste välja min egen väg med det hela och även nu velar jag.
Jag har varit här förr fast ett steg tillbaka och valde då fel val för det tillfället även om jag nu i efterhand vet att det inte hade spelat någon roll då det löste sig till slut i vilket fall, kanske inte på det sätt man då önskade men det blev till det bättre antagligen.
Nu står jag här, vid vägskäl #2, Korsningen mellan Vansinne och Förnuft och måste välja vilken stig jag själv ska gå denna gång, inget som sägs eller görs kan ändra det när valet sen är gjort, min ena sida drar åt Vansinne medans den andra åt Förnuft, tyvärr verkar det som att förnuft är den starkare sidan i det här fallet - det har alltid varit det.. Jag trodde jag var redo att göra den förändring jag påbörjade när jag träffade henne men så är inte fallet - Jag är nog inte redo att gå tillbaka till gamla vägar, jag trivs på den jag går med dess genvägar till vad det nu är man söker - jag kan inte släppa taget om den jag blivit och bli den jag en gång var igen oavsett hur mycket jag vill..
Jag är tyvärr rädd för att mitt gamla jag dog och ingenting kan rädda honom, det är 10 år för sent för det.

Jag bryter härmed även ett löfte jag gjorde, något jag aldrig annars gör men det är det enda jag känner jag kan göra för att rädda mig själv ur det hela utan att spåra ur.
Jag säger adjö och möts vi i framtiden - hälsa inte.

Part II

You asked me tonight if the feeling was mutual
or somewhat similiar
When I asked myself the question
The answer came out clear
but not concrete

I know what I want
I know what I need
But I'm afraid the answer would just
blow your mind like a strong gust

I don't want to make the confusion any worse then it already is
I'll try to be gentle and write you this
yet another poem but it's the way I know
and the only way I can really make it show

What I want whole heartedly is you
'til the day you tell me to fuck off or my bridges are burned
I'll be on you like I was covered in glue

A feeling I can't identify nor control is
slowly rising in power by the day
Perhaps only time will show me a way
To kill the feeling once and for all

The feeling itself is not envy nor jelousy
But You say his name and I cover in fear
I see my cave and I know it can grant me shelter
I can't explain or make the point anymore clear

These words aren't half of what they should be
There's something blocking me
A thought, few words, a phrase I hold so dear
Is it right of me to feel this fear

There are no rules in love and war
Only those who give it all and those who do more
For so long have I stood by the side and done nothing at all
This time I give it my all, starting this fall.

I'm not here to fight a war I can't win
My thoughts are many so my vision is thin
I may have missed a sign somewhere along the road
Show me a sign and I'll raise the white flag

I miss you more by the minute that goes by
Hearing you say how you miss me
brings hope to this restless soul of mine
I just can't seem to understand
somethings in life
no matter how hard I try
memories from before just keeps driving by

I know I can trust you I just need it confirmed
What we said back then was it all just for show
I'm just as confused as you but the subject's not the same
if I don't find the answer I might go insane

I try to make every day slide by
But somethings hit me like a fork in the eye
now you know what I have on my mind
lend me a hand I'm walking here blind

What I'm trying to say is I miss you girl
The feelings I get when I see your face
So pretty, so full of grace
I just feel to old to participate in another chase

I miss the nights when I could feel your warmth
Your head on my shoulder and your hand so close to mine
I'd give anything to feel it again some time

I told you today how special you are
You are the first to know all those things I said
besides myself and those it concern
No more games, No more plays
This time it's real no matter what anyone else says

I give you a promise tonight
if I'm forced I'll be there to fight
I'll give it all I got and then some more
Cause there ain't a chance in hell I will lose a war

All these words may seem useless and empty
But in the end it's just me trying to defeat the enemy inside
my notorious mind playing these tricks
trying to bring me down and fold under it's will

Give me the strength I need to proceed
Give me a sign it's still true what we both agreed
So I can put my mind to the test
and finally get a good nights rest...

I may have said it before but I'll say it again
Girl, I miss you.....

Voila

History repeats itself

will I ever learn?

Is it the same as before

but with a twisted turn?

I ask myself this

amongst many things

Did I learn my lesson

or will I do the same misstake twice?

Have you ever stopped and wondered

Is this the way it's meant to be

Is this the path that I've chosen

my lifes a record stuck on repeat?

I've been here before and I took a wrong turn

I made a bad move and look where it's gone

The one I used to know

The one I used to love

Has turned into a stranger but we're not that far apart

I know I may be confusing

I know it for a fact

It's a part of who I am

and not a simple act

I really wish I could tell you

what I really want

But isn't it enough that you

stalk me in my sleep?

There hasn't been a night ever since

where you havn't been a ghost of my mind

Perhaps there are clues

but I have turned blind

I made a promise to myself a few years ago

Never to be broken even tho

Sometimes I know I should

But what if I did

Would it make me do things I otherwise never would?

I wish I knew, I really do

When I think of you

Do you think of me too?
I hope you do with all my heart

Too bad there's a barrier keeping us apart

It has taken me some time

To find these words

But now that I lay here in my bed

dreaming, wishing, thinking

They all seem lost

I give you the hand and I keep it open

You made me repair a part

I thought was broken

I give you my trust without any cost

Lets hope it isn't wasted and lost

Feeling your heartbeat

hearing your voice.

Seeing you smile

leaves me without a choice

I'm drowning here

someone give me a hand

When I'm near you

it's hard just to stand

I've told you this before but I'll say it again

I will always see you as one true friend

No matter where the road goes

No matter what we do

I'll never forgive myself if I lose you

My options are minimal but I'll do what feels best

Been here before and that time I failed the test

I lost a friend who I'd give it all

Only because my mind was narrow and the path to small

I wonder what I've done to deserve such a story

perhaps one day it'll be filled with gold and glory

I thought I found it the day I met you

But I seem to struggle to get all the way through

The one who could help me

I believe it's you

You've helped me in ways words can't describe

I guess it was enough to have you by my side

You're mysterious in so many ways

I wish I could tell you but there aren't enough days

Time is running out but I'm standing still

Even if it is against your will

My barricades are rising will you get here in time

Or will I be alone punished for my crime

Time is running out but my feelings remain

Even though I'll probably just end up insane

Been here before but I took the easy way out

Leave her behind without a doubt

When I look back today and I know what went wrong

I know I'll just keep going

The feelings are that strong

What faith has in store for me I do not know

but if there's any hope please let it show

Or I'll toss in the towel right here and now

Go on with my life and ask myself why

There are a ton of things to say

I just need the words

Havn't found them all to this very day

I can sum them up to baby please just stay.