...

Har suttit och bara stirrat på den här tomma rutan där det ska skrivas en massa text i över 20minuter nu och hoppats på att en början och de ord jag vill få ut skulle dyka upp av sig själv, men sån magi verkar enbart finnas i sagor och fantasi..

Du söker en tröst jag inte kan ge som det är just nu, du söker en tillit jag inte kan ge, du säger att jag är det naturliga valet att luta sig emot - att du litar på mig och därför blir det så.
Är det verkligen allt...? Det naturliga valet att luta sig åt någon man träffat 5-6 gånger?
Jag har varit ärlig och öppen emot dig, något enbart ett fåtal personer har fått äran att utstå - men till vilken nytta?
Så länge du själv inte vet vad du vill, varför vill du veta vad jag vill?
Jag vet redan vad jag vill, men så länge du inte vet kommer intet förtäljas, det stannar i mitt huvud och delas enbart med de som verkligen förtjänat den tilliten att få veta det.

Om det hela är ett spel för dig - att du inte tror jag är beredd på att göra det jag sagt att jag kommer göra och du därför testar mina gränser så är jag rädd att du kommer bli besviken, Jag kan tyvärr spelet allt för väl.
Jag är nog den sista du skulle vilja spela ett spel med dock - tror du mig inte finns det andra som kan intyga det av erfarenhet, både att jag menar allvar och kan reglerna.

Om inte för mig - gör dig själv tjänsten och tänk efter vad du själv vill, Jag har som sagt redan bestämt mig.